Om kvinnor i skogen

Jag är så glad att min dotter vågade på yrket skogshuggare. Har man en gång jobbat i skogen så vill man inte ha nåt annat jobb.

Jag har jobbat som skogshuggare i Kiruna, för Skogsvårdsstyrelsen Vittangi, som det hette då. Nu heter det enbart skogsstyrelsen. Jag stortrivdes och det fanns gubbar som fnös åt mej för att en kärring jobbar i skogen. Men jag blev duktig och kom med i bonuslaget. Gubbar som hade fnysit åt mej kom INTE med och man måste kunna jobba på ackord. För att komma med var man tvungen att ta 30 träd om da´n och det gjorde jag. Då tjänade man pengar....

Sen flyttade jag ner hit till Motala och gick till arbetsförmedlingen och ville ju ha skogsjobb igen och arbetsförmedlaren trodde inte på mej att jag var skogshuggare. -Då var det väl nån som gick före och stämplade träden (sprejade färg) åt dej, så du visste vilka du skulle ta. -Nej, sa jag. Det gjorde jag själv. Man gallrade själv. Det trodde han inte på och pappren från styrelsen hade jag ännu inte hunnit få. Vilken jävel det var kommer jag ihåg.

Jag fick tjata till mej ett jobb inom skog och fick det till slut, som aktvitetsstöd, men ändå. Han sa att jag får väl prova det då, men du kommar inte att orka, sa han. Jag fick börja för Motala Kommun, AME Skog. Och jag trivdes som aldrig förr. Fast här VAR det nån som stämplade träden åt en, så man slapp planera vägar åt traktorföraren som skulle hämta virket sen.
Det var roliga tider det.

I Kiruna fällde jag ofta träd med Lave på, så renarna fick nåt att äta för de följde ju en hela tiden. Många fällde också på renarnas ryggar för de var inte rädda eller så hungriga efter laven. Döpte renarna gjorde jag med. De var ens kompisar. I Kiruna fick vi gräva fram roten på trädet för all snö, för att komma långt ner och kunna fälla. Men här nere finns ju knappt nån snö.

Jag saknar så, med huggeriet och kompisandan man inte hittar nån annanstans.

Sen var jag tvungen att sluta för de ville att jag skulle ha ett "riktigt" jobb. Suck.

Min dotter var i skogen för Motala Kommun ett tag och nu pluggar hon till att bli nåt inom skog. Kul.

Bilden högst upp: Min dotter Johanna och Jocke. Bilden längst ner: min bror Rauno och våran chef Rolf "Tjalle" Kjellin med hunden hans som är död idag.