Slutet gott, allting gott

Idag bestämde jag mig för att inte behålla Ella. Jag mejlade Ellas ägare, Mia och det visade sig att de har saknat henne. Kan det bli bättre? De ska försöka igen och lilla Ella har fått komma hem till sin familj igen där hon har vuxit upp och hem till barnen som saknat henne så.

När jag fick höra det att de skulle försöka igen kändes allting så mycket lättare. Vilken lyckodag.
De har en fantastisk hund för att vara 9 månader och redan så otroligt lugn.

Idag gick vi ner till Varamon en sista gång, Ella och jag och idag kastade jag en pinne ut i vattnet och först var hon rädd men sen gick hon ett steg ut i vattnet och hämtade pinnen. Igår vågade hon absolut inte. Sen tog jag pinnen igen och kastade den lite längre ut och....HON VÅGADE. Hon var lös och jag berömde henne hela tiden och hon blev modigare och modigare. Till slut sprang hon i vattnet och jag tänkte att hon kommer att bli lika tokig i vatten som Iza och Meg är. Stoltare hund var det länge sen jag såg, då hon övervann rädslan för vatten och vågorna.
Helt sandig gick vi sen till mormor och satte oss i solen för att torka och Ingela och Roffe och Fia kom på besök och Ella och Tessan nosade på varann och jag var så lycklig över den här dagen.

Och någon som är Drottning på täppan igen är Bibi. Och så kelig hon har blivit sen Ella var hos oss ett tag, (svartsjuk?). Förut fick man aldrig nästan gosa med Bibi, men nu. Nu duger vi minsann.