Jamas och Bibi

Det går så bra för Jamas. Hon börjar bli mer van här. Och vilken matlust... Hon är verkligen mager och ska kanske vara sån, inte vet jag, men hon äter så himla bra. Men äter hos så där mycket så får hon snart se upp med vikten.

Bibi är ju så rädd, men samtidigt så nyfiken på Jamas. Jag trodde inte Bibi var rädd för något. När vi är ute hos mamma och det kommer ju förbi okända katter så är hon framme hos dom och nosar och efter ett tag ser man dom leka, men inte här inte. Detta är väl Bibis revir och så, kanske. Men de kommer nog bli vänner snart, hoppas jag.


Igår hjälpte Johanna mig att få ordning på Jamas tovor på ena sidan av magen. Hon klippte bort några och idag ska vi väl fixa med andra sidan. Jag funderar på att köpa avlusningsmedel eller kattschampo.
Jamas börjar verkligen bli fin i pälsen. När hon kom såg hon så skitig ut då hon bodde på landet och har väl snurrat i skit, men jag ser att hon börjar se renare ut och vilken härlig päls hon har och hennes pipjamande låter så gulligt så man vill gråta av glädje.
Äntligen fick jag min långhåriga katt jag har sökt så länge. Och hon bodde inte så långt bort heller, c:a 8,5 mil dit.
Tack så jättemycket Jill Arveteg för en underbar katt.