onsdag 1 april 2009

Jag är kär och kluven


Om ni klickar på bilderna så förstår ni min kluvenhet.

Jag har blivit kär. I en hund. Vet inte vad jag ska göra. Ska jag behålla hunden eller inte. Jag har en prövotid på 2 veckor. Vad händer sen? Ju mer tiden går så blir jag ju mer och mer fäst vid Ella.
Johanna skulle ju köpa hunden, men hon går inte ihop med Iza. Iza är och kommer antagligen bli en ensamhund.
Jag hade ju Meg och anledning till att jag inte kunde behålla henne var att jag inte fick någon ordning på henne. Hon skällde på allt och alla tillsammans med Iza. Nu är hon en ensamhund och bor på landet och har fått ett bra liv tillsammans med sin nuvarande ägare. Ägaren älskar Meg över allt annat. Han har fått världens lydigaste hund.

Nu under prövotiden ska jag se efter allra minsta sak. Allra minsta utfall mot andra hundar eller andra överhuvudtaget, så är det ju inga problem. Då är det ju ett lätt beslut.

Hon är hur mysig som helst. I början fick hon ryck. Skulle bita på kopplet och tjuvnypa mej överallt, lyssnade inte alls när jag bad henne låta bli och så, men nu när jag har haltin, så går hon lungt och är världens mysigaste hund. Och får hon sina ryck, så slutar hon på en gång, när jag har haltin. Jag vänder ryggen till eller binder henne vid nån stolpe eller nåt jag har i närheten och vänder ryggen till och går fram till henne efter ett tag och gör hon så igen, så gör jag om samma procedur. Och det verkar fungera.

Det är andra dagen jag har henne och det känns som att jag inte skulle kunna tänka mej ett liv utan henne i vår djurkära familj.

Så jag går och tänker och tänker och känner mej kluven över vad jag ska göra.

2 kommentarer:

  1. jag förstår att du blivit kär i henne!! det går inte att undvika. ;)vad jag förstår av det här så blir det inte att Johanna köper Ella, utan blir hon kvar så är det hos dig? Det sa jag till Patrik redan igår, att du fastnat för Ella totalt... ja vi får väl se hur det går för er, ni verkar ha väldigt mysigt och bra tillsammans iallafall! Ett tungt beslut, jag vet... kram på er!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är ett tungt beslut. Vill inte att hon blir en vandringspokal, det är det värsta som kan hända. Vi får se hur jag gör. Jag måste få tänka i lugn och ro. Och skulle det nu vara så att jag inte kan behålla henne. Går det bra om jag försöker omplacera henne? Hon SKA ut på landet i så fall och inte till vem som helst. En följeslagare som Meg min förra hund fick. Men som sagt. Jag funderar o funderar.

    SvaraRadera