lördag 25 juli 2009

Kattunge dax.



I förrgår (onsdag) var jag och Johanna hem till Jocke och Sara och hjälpte Sara med stöd och se till att allt skulle gå som det skulle med födandet av kattungar. Första ungen gick bra. Andra gick inte så bra. Fosterhinnan var ute stor som en pingisboll ungefär. Då tänkte jag att allt inte står rätt till. Beslöt att ringa till veterinär och hon bad mej vänta 40 minuter till och om inte det hade hänt nåt så skulle jag ta hål på hinnan med en sax. Sen bad hon mej att jag skulle ta tag i bägge benen på ungen och dra ut. Så vi började koka en sax.

Men det blev hål på hinnan och ungen kommer ut halvvägs och då väntade och väntade jag och beslöt sen för att hjälpa till och dra ut ungen helt. Den hade andningssvårigheter från början såg jag och frågade Sara om hon har nån pipett eller nåt så vi får bort slemmet så andningsvägarna blir fria och hon sa att hon har sugrör så vi sög bort slem och höll på och frotterade in ungen med varma handdukar och gjorde som vi skulle som veterinären hade bett oss göra. Sen efter ett tag började ungen att pipa och då tänkte vi att vi har lyckats. Men den såg svag ut och Vega verkade inte bry sig om den sa Johanna hela tiden, men jag tänkte att Vega var trött.

Tredje ungen kom ut som den skulle och Vega gjorde som kattmammor ska göra genom att slicka ungen så att på så sätt stimulera andningen och det gick bra. Men jag oroade mig hela tiden för unge nr 2. som Sara döpte till Liv om den skulle överleva.

Problemet sen vara att inte moderkakan hade kommit ut med unge nr 3 och jag försökte dra ut den men inget hände. ville ju inte dra för hårt. och jag försökte med varje värk Vega hade att hjälpa till genom att dra, men inget hände. Det hade då gått 13 minuter och jag beslöt att åter igen ringa veterinären och en signal hinner gå fram till veterinären när jag hör Sara ropa från köket att -Nu kom den!! Sara hade hjälpt till att dra. Så jag la på och efter nån minut ringer veterinären upp och undrade vad vi ville och vi sa att vi var oroliga för att inte moderkakan hade kommit ut ännu och ville få reda på vad vi kunde göra, men att den kom ut ändå. för den ska komma ut ganska fort efter att ungen har kommit ut läste jag i Saras bok. Blir den kvar ruttnar den i magen och det blir infekterat.
Sen berättade vi att vi hade gjort allt med unge nummer 2 och hon sa att det var jättebra att vi kom på att suga ut slemmet med sugrör. Och vi gjorde ju vad vi kunde och hoppas på att den ska överleva. Men den andades konstigt och det oroade mig.
Förlossningen hade tagit 4,5 timmar och jag tyckte det var en lång och svettig förlossning för Vega och tänkte på vad som skulle ha kunnat hända om inte vi hade varit där.

Ringde Jocke i går och frågade hur det gick med unge nummer 2 och han sa att den fortfarande andas konstigt. Och jag tänkte att det kan vara för att den inte föddes som den skulle och att den var ansträngd efter förlossningen.

I dag ringde Jocke och sa att kattungen dog i dag och jag blev så ledsen då vi kämpade med den. Tråkigt att det blev så. Men den kan ha fått fostervatten i lungorna eller vad som helst och vi såg att den inte var lika pigg som de andra två. Sen att fosterhinnan hängde ute så länge. Men men, inget att göra åt.

Unge nummer tre var svart och verkligen väldigt långhårig från födseln så Sara skulle döpa den till Elvis. Unge nummer ett blev grå och långhårig den också. Så gulliga. Båda dom verkar må bra och diar som de ska och Vega är en duktig mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar