måndag 16 november 2009

Råd till ensamma mammor med Svininfluensan


Dag 4 för mig och dag 5 för Malin.
Nu är jag säker på att det Malin och jag har är svininfluensan.
Malin min dotter insjuknade först med hög feber och därefter jag med frossa och hög feber. Direkt när jag fick frossa så tog jag 2 alvedon. Och sen har jag tagit alvedon var 5:e timma. Egentligen ska man väl ta var 6:e timma men jag står inte ut med ryggvärken som jag får. Trodde jag skulle svimma av smärtorna jag hade i ryggen i början, men nu vet jag, minsta tecken, in med alvedon och det har hjälpt.

Tips att bunkra upp med:
* Mobil och hemtelefon i sängen
* 2 täcken + 2 kuddar + filtar
* 2 ombyten av "nattkläder"
* Kanna med isvatten på nattduksbordet, nära dig + mugg.
* 2 paket alvedon, för det går åt

När jag skriver 2 täcken så menar jag att det ena täcket får torka av svettningarna du har haft och den är antagligen dyngsur, så har du det torra täcket kvar och ta, så kan du skifta och hålla på:) För jag trodde jag skulle frysa ihjäl av att täcket var blött.

När jag skriver att du ska ha kannan nära dig så när frossan sätter igång måste du klara av att ta alvedonen och dricka en skvätt för man skakar så kraftigt.

Ombyten. Jag hade 2 nattlinnen jag bytte mellan och trosor bytte jag hela tiden av svettningarna. Har man ingen som tvättar åt en gör som jag gjorde. Skifta mellan 2 ombyten.

Vilken lycka jag kände när jag äntligen orkade gå och ta en dusch. Då kände man sig stolt, att man orkade.
Sen trodde jag att jag var på bättringsvägen tills jag fick diarré. Och trötthet igen. Så jag är fortfarande sjuk.
Jag har orkat att diska efter 2 dagar när man mellan varven var uppe. Ingen vågar komma hit med risk att bli smittade och det förstår jag. Så vi får klara oss själva.
Symptomen på influensan stämmer in på oss alla fall så det måste ju vara det. Ok, det var länge sen jag var så här sjuk. Och enda chansen att veta om man har den är med test och det har de väl inte tid med och jag är ganska så säker på det. Nu väntar jag på att Calle och Madde ska insjukna, bara dom kvar nu. I morgon börjar barnvaccinationerna på vårdcentralen så jag hoppas Madde som har astma hinner ta det innan hon får det.

Calle min 9 åringa har varit toppen gullig mot mig när jag har varit sjuk. Han har hämtat filtar och mera vatten och har varit och smekt min kind och sagt åt mig att nu får du bli frisk mamma och vila nu mm. En toppengrabb. Tack Calle, det kommer jag aldrig att glömma.
I morse ropade jag till Calle från mitt sovrum att det är dags att stiga upp nu och han stiger upp på en gång och frågar om det är nåt jag vill ha, men jag ville ju bara att han skulle vakna upp och försöka klara av och ta sig till skolan. Det gjorde han galant. Han var så duktig så.

torsdag 29 oktober 2009

Personliga rättigheter



Som person har jag rätt att:


1. Att både känna och uttrycka mina känslor.


2. Att få respekt för vad jag tycker och känner.


3. Att berätta om mina behov för någon även om den människan inte bryr sig.


4. Att få mina behov betraktade som lika viktiga som andras.


5. Att själv ta ansvar för vad jag gör och eventuella konsekvenser.


6. Att ibland ställa krav på andra.


7. Att vara som jag är och tycka om mig själv.


8. Att säga "nej" utan att känna mig självisk.


9. Att bli behandlad med respekt.


10. Att be om hjälp och om vänskap. Jag kanske inte alltid får det, men jag har rätt att fråga.


11. Att ibland vara ologisk.


12. Att göra misstag.


13. Att ändra mig.


14. Att säga "jag vet inte".


15. Att säga "jag håller inte med".


16. Att säga "jag förstår inte".


17. Att utvecklas, lära nytt och förändras.


18. Att må bra fast andra mår dåligt.


Källa: Tonårsprogrammet 2000, Ersta Vändpunkten, Stockholm.

söndag 4 oktober 2009

Lappen

Det var en stockholmare som var så oerhört trött på all stress så han köpte sig en stuga så långt upp i lapphelvetet som man kunde komma, det var tre mil till närmsta granne. Där bodde han och levde på jakt och fiske och trivdes.
Efter sex månader när det började kännas lite småtrist fick han se en lappgubbe komma gåendes.

- "Hej" sa lappgubben,"tänkte bjuda fest lörtak, kommer tu?"
- "Jatack", sa grabben!!
- "....men" sa lappen, "det kan bli djävla massa prit"
- "OK" sa grabben, "det är lugnt" - "
....men" sa lappen "det kan bli djävla massa laksmål ochså"
- "Inga problem", sa grabben som hade varit med förr
- "...det kan bli mycket nulla också" sa lappen
- "Kanon!!" sa grabben (det var ju ett tag sen..)
.... Så gick lappen.
Då kom grabben på att det kanske skulle vara nån speciell klädsel så han skrek och frågade om saken.
- "Vad skall jag ha på mig?"
- "...Pelar ingen roll" skrek lappen,"...tet plir para tu och jak".

tisdag 29 september 2009

Barns rädslor

I dag på morgonen så vägrade min son Calle (9 år) att gå till skolan. Jag frågade varför och hans svar var "Jag vill inte" och han grät. Klockan var ganska mycket och han skulle hinna med bussen till simhallen. Jag blev förbannad för att han inte kunde ge mig ett svar. Jag klädde på honom med tvång. Tog på skor och han skulle ta av dom och jag skrek "Lägg av, du SKA till skolan och du kommer missa bussen till simhallen och då får du stanna kvar i skolan och plugga i stället".

Jag lyckades alla fall få med honom och sökte upp läraren Linda och jag sa att i dag känner jag inte igen min son, han brukar inte bete sig så här och att det kan vara så att han håller på att bli sjuk och att jag med tvång fick ta med honom till skolan. Linda frågade om jag kunde följa med till simhallen och det kunde jag.

Allt rörde sig om rädsla från hans sida, som han inte kunde ge uttryck för, mer än att säga "Jag vill inte". Rädslan var att simma med kläder på sig och han var rädd för att drunkna fick jag ur från honom sen efteråt. De skulle i simhallen ha kläder på sig och ta sig upp med dubbar på ett låtsas isflak. Och jag hade ingen aning om att det var rädsla för att drunkna från hans sida för det. Stackars liten och vilket dåligt samvete jag har nu, för att jag var så oförstående, men samtidigt är jag ju ingen tankeläsare heller.

Jag såg några livrädda barn som hade sådan ångest för det och de grät och inte vågade alls, men otroligt nog så fullgjorde dom det i alla fall med hjälp av duktiga simlärare och deras uppmuntran. Hos Calle såg jag ingen rädsla alls när han skulle göra det, utan bara glädje, så hur skulle man kunna veta det då? Han var så duktig och fick hjälp av simläraren och jag är så stolt över honom nu att han kunde genomföra det, med tanke på det han tidigare hade känt:)

Tänk om man fick vara tankeläsare när det gäller ens egna barn, så kunde man få klarhet för så mycket som de inte kan ge uttryck för. Undvika missförstånden. Stackars de små liven. Det är inte lätt att vara barn och förväntas ge svar på det man inte förstår.

Skärpning vi alla föräldrar!

Ett kort taget på min "Kråka" Calle för nåt år sen:

fredag 25 september 2009

Inreda Calles rum

Jag skulle så gärna vilja att sätta upp Wallstickers i Calles rum nu när vi flyttar till större lägenhet. Eller inreda allt med piratgrejer. Gardiner mm.
Här hittar ni de här grejerna och jag funderar verkligen på att slå till och köpa det. I våran familj kommer Super Mario alltid att ha en plats i våra hjärtan. Saknar det första nintendot. Tänk om man hade haft det kvar....Suck!



torsdag 24 september 2009

Katterna

Nu ska Jimmy ta katterna på prov och kanske om jag hittar andra hem till dom så blir det väl så. Jag skänker bort katterna om de får komma till samma hem, ni som läser detta. Anledningen är ju att Madde reagerar på katterna.

lördag 19 september 2009