Kl 17.00 hade vi fått information och jag hann säga hej då till Putte och han rullades in på operation. Kl 23.45 ringde kirurgen o talade om att de var klara, men att Puttes kroppspulsåder har bristningar hela vägen och att de inte kunde operera hela den då det skulle blivit alltför stor operation. Han fick "nytt" konstgjort kärl och en mekanisk klaff.
Pratade med en läkare sen om det o hon sa att sånt kan läkas.
Jag var o hälsade på honom på söndagen och han sov i respiratorn och skulle inte väckas förrän på måndagen. Jag hann säga till honom också att vi ses på måndag innan operationen.
Så kom måndagen och de fick backa med att väcka honom då han var alltför orolig och då får han högt blodtryck. Så han sövdes igen. Och så har det hållit på tills igår. Det har varit en orolig vecka för hur det ska gå med honom. Ett tag kom en läkare o sa att det inte ser bra ut och de letar felet o att det då var dags o informera alla anhöriga. Men de hittade inget. Inget i tarmarna då de misstänkte att det är nåt som inte får syre som det ska. Hjärnröntgen har de tagit och det ser bra ut. Men hjärnskador ser man inte förrän han är helt vaken och igår frågade jag om det igen och sköterskan sa att nej han har inga hjärnskador. Men beredd får man jag ju vara.Jag har sökt o sökt på nätet om information om berättelser om det här och hittade inget bra på svenska sidorna men en i USA aorticdissection.com och där hittade jag om folk som överlevt och berättar hur de hade det. Och om anhöriga som mist nån i det också.
När ambulansen var här så tog de ekg men det visade att allt var okej. Otäckt att det inte visade nånting. Kirurgen pratade jag med och sa att Putte inte har mått bra och att han har haft ont i ryggen ett tag och var det detta som var på gång, så sa kirurgen att allt hände hemma när han fick bröstsmärtor och man får ingen förvarning.
Putte har ju gått på medicin mot högt blodtryck så då kan det inte vara det som utlöste det, för det är en vanlig orsak och sen har jag läst om att det kan vara genetiskt, ärftligt alltså. Puttes bror fick nånting i hjärnan om ett kärl som brast om jag inte minns fel så då ligger det nog i generna.
Jag skulle så gärna vilja veta om andra som fått det här och jag undrar hur lång tid det tog innan de kom "tillbaka". Putte har det inte lätt. Men det går äntligen åt rätt håll. För honom tar det tid och han ligger ännu i respirator då han blir alltför orolig när han väcks. I går var han så svag av mediciner så han inte orkar lyfta sina händer ännu.
I dag fick jag höra att han har suttit på sängkanten med hjälp av sjukgymnastik och sen att han ätit piggelin. Jag såg igår att han ville säga nåt men det är svårt o höra då han är i respiratorn + att han nu har den i ett hål i halsen; trakeostomi. Jag uppfattade att han sa att han ville hem och när jag frågade så nickade han. Sen somna han o man står där o väntar tills han öppnar ögonen igen o han orkade blinka till mig med ena ögat och så log han. Min lille prins.
Hoppas att han nu snart slipper alla sömnmediciner så han slipper respiratorn och kan prata. Jag ska dit i kväll igen o titta till honom. Tråkigaste är ju att jag bor i Motala så det är mycket bensinpengar som går åt.
