Den här bilden var det på blocket:
Visst är hon vacker?
Och i den här fina mysiga gården bodde Jamas hos Jill Arveteg med man. Världens mysigaste ställe. Hade jag fått chansen skulle jag ha flyttat dit utan tvekan.
De var så snälla så de bjöd på fika. Och det var välkommet efter bilresan.
Här har vi Madde Padde framför deras hus.
Sen kunde jag inte låta bli att fota blommor som vanligt. De är ju så vackra i närbild.
Här har vi sonen på gården som bor i huset bredvid tillsammans med Schäfern "Pucko", som han kallades och jag med mitt dåliga minne kommer inte ihåg vad han hette på riktigt, (förlåt mig, fam. Arveteg..), bara vad han kallades. Det var det enda fotot hunden var still på, som inte blev suddigt...
Nu har vi kommit hem och Jamas känner sig lite blyg så hon har gömt sig under våra reclinersoffor.
Vi har klappat henne och hon spinner och njuter så över att bli klappad, men har inte vågat sig fram ännu i lägenheten. Det får komma när det kommer.
Bibi har fräst till stackars Jamas.
Fortsättning följer.....
