Skulder

Varje dag är ett slit med dessa skulder. Väntar på retroaktiva pengar från Försäkringskassan men inget händer. Ringde dit förra veckan och sa att jag måste få mina pengar nu annars har jag ingen bostad. -Ja vi ska skynda på ärendet. Ringde idag igen och hon jag pratade med undrade själv varför det tar sån tid. -Det har ju gått 4 månader.... Nu ska ringa min chef så de kan kontakta dig om detta, sa hon.
Så nu sitter jag och väntar på samtalet från försäkringskassan. Blir tokig på samhället vi har i Sverige. Har läst om många som har blivit vräkta. Och snart är det väl min tur. Jag har inga rika släktingar som kan hjälpa mig. Så jag känner att det börjar bli kört det här.

Jag fick ju hjälp av socialen när jag inte hade inkomst och i början på månaden fick jag sjukersättningen retroaktivt och socialen tog allt, så vi har inte ens pengar upp till normen. Jag vill inte ansöka om pengar där igen för allt ska ju betalas tillbaka, så det är ju ingen idé. Blir ju som ett ekorrhjul ju.
Väntar nu på bostadstillägget. Det är dom pengarna som räddar oss. Men tiden börjar bli knapp. Men ändå har man inte matpengar så man klarar sig när man betalat hyrorna. Elen ska ju betalas också så jag får låta bli o betala telefonen på 500:- som jag har i månaden.

Blir tokig när jag tänker på postkodmiljonären. Där de skänker miljoner till behövande. Varför inte hjälpa oss först så vi har mat för dagen?

Allt rasade när det blev dags att söka sjukbidrag igen. Att det ska ta sån tid! Sen blir ju räkningarna liggande och det blir påslag med räntor mm så till slut har man ju inte ett öre kvar och leva på. Jo, socialen kan ge en matpengar men de pengarna tar de tillbaka sen när man börjar få pengar igen. Och hur man än förklarar att det har ju blivit räntor på den ena efter den andra räkningen så tas det ingen hänsyn till det. Betala tillbaka ska man!

Har satt ut möbler för försäljning på motalatorget.se och hoppas få sålt så man har lite matpengar att röra sig med. Men ingen har ju råd o köpa nåt i dessa dagar. Och jag har ju sån otur för ingen köper nåt som jag har till salu heller. Funderar på vad mer man kan sälja. Sen bloggar man ju för att hoppas på att annonserna ska ge en liten peng till mat, men inget händer där heller.
Sen att man är ensamstående också gör ju inte saken lättare.

Igår var jag till jourcentralen för örat och medicinen kostade multum som jag var tvungen att ta ut så svullnaden i örat ska ge sig nångång. Så där rök våra matpengar. Det blev både droppar och tabletter. Vi får leva på det vi har hemma nu och det är inte mycket. Så det blir ju till att låna igen och lån ska ju betalas tillbaka.
Hoppas så på Mona Sahlin vid valet och att det ska bli bättre för barnfamiljerna och de sjuka. Hoppas verkligen hon vinner valet. För så här orkar jag inte leva.