Dagens garv

I går var jag hos syrran för vi skulle till Wetternmagasinet på dans och när vi sitter hos henne så säger hon till mig:

Chefen på jobbet tittade på mig och sa: Vem har skrämt dej då? Du ser helt förstörd ut ju.
Då sa syrran: Samma jävel varje morgon.
Jaha och vem är det då, undrade chefen.
Och syrran sa: . Min spegelbild.

Och vad jag garva åt det där....

Sen lyssnade vi på radion och där sa de att:

Nu inför kyrkovalet kan man sms:a sin bön till Gud. Jag ser att syrran håller på och tappa hakan och tittar på mig och säger: Har HAN skaffa mobil nu också?

Och då var det färdigt igen. Jag garva så jag höll på o dö. Vilka kommentarer alltså!

Depression

Nu har jag drabbats av depression som heter duga. Den ger sig inte. Undrar hur länge det ska pågå. Är det för att sommaren är över eller vad kan det vara?

Jag tar långa promenader med Iza för att det snabbare ska gå över men men....inget har det hjälpt hittills.

Det är därför jag inte har bloggat på ett tag. Ingen lust att skriva har jag heller.

Så fort det har gått över ska jag blogga igen....

Helgen som var

Jag och Calle o Madde gick till Råssnäsudden för att ha nåt att göra och vi fikade där:) Sen kom mamma och Johanna. Iza hittade en ful stor fisk på stranden och Johanna bar bort den till mamma så hon fick se den. Sen la vi ner fisken precis vid böjen på motionsspåret och ville se folks reaktionenr om de skulle bli rädda, men ingen såg den:( Jo, en tjej såg när Johanna bar den till mamma och jag sa till tjejen att Kolla vad vi har hittat och hon blev rädd och gick in i skogen innan hon sansade sig. Den såg inte så rolig ut. Usch.

Man får ta livet med ro...

Därför fick jag ett stolleryck idag. Jag sa till Madde: -Kan vi inte paddla gummibåt idag och hon sa om nån av syskonen följer med och det vill både Malin och Johanna.
Vi startade från Tegelviken och rodde till hamnen i stan och köpte mjukglass (som Johanna grisade med hela tiden, medans vi andra njöt av våra....) . Det var 2,2 km dit och lika långt tillbaka. Jag (paddlade) rodde med Malin i en båt och Johanna rodde med Madde i en annan båt. Det var skitkul. Vi sjöng som tokar ute på sjön, allt från bä bä vita lamm till pop. Det var en tokig och rolig idé. Kul att komma till hamnen i gummibåtar bland de fina båtarna. Om jag inte tar fel så tror jag det var en tjej som gick fram till våra gummibåtar och tog kort. Jag ville ta med kameran, men lämnade den hemma ifall den skulle bli blöt.
Sen rodde vi tillbaka och Malin sa att om inte vi vinner över Johanna och Madde...då är allt förgäves...så jag rodde som en galning och VI VANN. När jag skulle kliva ur båten så fastnade min fot under Malins, så jag plumsade i och vi garva allihop. Jag kallar det ett segerdopp...

Varamon idag igen

Vilken underbar dag vi har haft idag.
Klockan 01.00 i går natt hade Mattias från Enköping kommit hit med sina 3 polare och hade satt upp tält vid hundbadet i Varamon. Coolt. De gillar verkligen Motala.

Sen kom de hem till mamma och jag, o de 4 pojkarna, mamma, Ritva, Rauno, Malin och Calle gick ner till Varamon för att bada.
Johan och Jani var i först av pojkarna, såg jag.

Jag och Malin och Calle var i Sjövik för och äta pizza när Ritva ringer och säger att nu får ni ta och skynda er och komma och fota för nu är Mattias i. Ja, ja, vi kommer när vi har ätit klart, sa jag. Mycket riktigt, där var han med kompisen Fredrik, tror jag han heter. Mattias och Fredrik var i i över en timme enligt mamma.
Johan och Jani såg jag bada en snabbis och fort upp. Det gäller att vänja sig i vattnet, sen är det bara skönt. Malin och jag simmade till första grundet och jag var säker på att det finns ett till, så vi simmade ganska långt ut och hittade inte andra grundet. Mattias och Fredrik var med oss ut till första grundet. Kul.

Mamma bjöd dom på mat hemma sen och jag såg att Jani och Mattias har blivit solbrända då de hade fått så röda ansikten, kul. Alla grabbarna badade, men Mattias och Fredrik var i längst. (Hoppas jag kommer ihåg rätt vad pojkarna heter, annars får väl Mattias rätta mig när han har läst detta:) )

Här är Calle:

Johan, Fredrik, Mattias och Jani:


Smockat med folk:


Mattias i Vätterns vatten. (Se så nöjda de ser ut...)


Fredrik i Vätterns vatten


Min Pizza, mums!!! Sjövik heter den. Malin och Calle tog Vesuvio med kebabsås.


Lite fin bild va? Always Coca Cola...

I torsdags fick vi besök av kusinen Arto med sonen Mattias och hans polare Jani.
Först åkte vi och badade i Pariserviken Rauno (min bror), jag Arto Och Johanna. Vattnet var skönt o varmt. Arto har inte badat på 10 år så det var nog dags. Sen åkte vi till Råssnäsbadet och Rauno hoppade ju från 10:an och försökte få mig att hoppa från 3:an, men mina nerver är inte som det ska efter campandet så nej, det gick inte alltså. Men jag ska hoppa nån dag i alla fall, har jag bestämt.



På kvällen åkte vi ner till hamnen, Ritva, jag, mamma o Johanna. Vi köpte glass och äppelmer och tittade på folket och båtarna.
Mattias och Jani "gjorde ju stan" och stortrivdes här och det är kul att höra för annars har ju alla ungdomar så bråttom hem och spela dator eller har annat för sig, men inte de här 2 grabbarna inte.

På fredagen gick vi ner till Varamon. Malin, jag och Calle badade bara. Mattias och Jani gick runt och såg sig omkring. Mamma, Ritva och Arto satt på uteserveringen Vättervågen. Så det var härligt att solen har återvänt med sin värme så man kan passa på att bada igen. Hoppas det håller i sig. Sen gick vi hem och de fick äta och sen åkte de hem till Enköping igen. Välkomna åter ska ni vara. Ska försöka vara bättre sällskap nästa gång, då allt med campandet hade hänt....





I dag var jag och Malin och Calle igen till Varamon och badade. Malin och jag hade varsin ubåt (en baguette med fyllning i) Calle gillar inte det, så Calle behövde ju få i sig något så vi gick till Vättervågen och Calle ville ha hamburgare och pommes, men det var slut allt där. Mamma och Ritva var med också. Så eftersom allt var slut där så gick vi till Sjövik och Calle fick sin mat där. Efter maten stannade mamma och Ritva kvar där medans vi gick ner och badade.
Jag grävde ner Calle i sanden så bara huvet syntes och det tyckte han var kul. Malin solade. Sen gick vi och badade igen och Calle säger till mig i vattnet att: -Mamma, det var kul och träffas! och så doppade han ner huvet under vattenytan. Han menade ju med det att om han inte kommer klara av det och drunknar så har han alla fall sagt det. Vad jag garva åt honom. Tur att man har barnen som livar upp ens tillvaro, så man inte hinner tänka på annat.
Vi kom hem 18:30 c:a, så idag var vi där länge. Härliga Varamon och Motala med, för den delen.

Om campandet

Jag var och campade med en galning. Jag fick fly för livet med Iza. Vilken personlighetsklyvning han hade. Usch. Min dotter och hennes kompis räddade mig mitt i natten och kom och hämtade mig och Iza. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men som tur är så befinner jag mig hemma med livet i behåll. Tar ett tag innan man vågar ha ytterdörren olåst....

Det började på fredagen. Han betedde sig svinigt åt och jag var rädd för honom. Det satt i när vi på lördagen åkte till en verkstad och fixade hans bil. Jag var som ett nervrak. Vågade inte säga något om han blev arg, så jag svarade bara på tilltal och var annars tyst som en mus.
Varför stannade jag inte kvar hemma då, när vi var hemma? Jag fattar inte det idag. Jag var blockerad helt enkelt. Rädd att han skulle göra nåt om jag sa att jag inte ville följa med igen. Nu först förstår jag kvinnor som inte vågar lämna sina män av olika anledningar. Man blir låst i sig själv. Man är så rädd för mannen.












Aldrig mer med honom!