Grattis Malin

För 17 år sedan fick jag söta Malin. Minns förlossningen ganska bra.
Vi bodde uppe i Kiruna då och jag var öppen 5 cm och hade varit det ett tag. Läkarna ville lägga in mig för att om vattnet går så skulle det gå fort. Jag vägrade, dum som jag var då och åkte hem. Jag hade legat på sjukhus när jag väntade på Johanna och det i Gällivare så man kände sig övergiven för det var så långt till Kiruna och besök fick man inte så ofta. Och det ville jag inte uppleva igen.
Läkarna sa till mig att om vattnet går så ringer du omedelbart till ambulans, för det kommer gå fort när du är öppen så mycket.
Men jag åkte hem. Vilka risker jag tog då.

Men allt gick bra, otroligt nog. Jag hade ju haft kraftiga sammandragningar länge och för varje sammandragning öppnade det sig mer och mer tills jag hade 5 cm öppet.
Jag åkte hem och tankarna började klarna. så när jag började få sammandragningar hemma igen tänkte jag att det var nog bäst att åka in igen. Och eftersom mina sammandragningar var så oregelbundna så hade det beslutats att jag skulle få nåt som sätter i gång dom ordentligt.
Pappa låg på sjukhuset och jag gick dit först och hälsade på o mamma o min bror var där då också så jag sa till dom att de ska sätta i gång förlossningen om en halvtimma så jag kommer på snabbvisit, men så att ni vet.

Gick ner till bb igen och fick lägga mig ner och de gav mig inget medel som jag först trodde utan tog hål på hinnan och med det få igång värkarna. Splasch sa det. Blötte ner barnmorskan och rummet och sen gick det fort. Han inte lägga mig i förlossningsbädd utan låg i en vanlig säng och Malin kom fort. Hade bestämt att jag skulle döpa henne till nåt med J, hade tänkt Josefin, men när jag fick henne på magen så kom namnet Malin. Hon ska heta Malin. Det var helt otroligt att få barn igen. Jag kommer ihåg att sköterskorna ville ha henne till salen där de andra nyfödda låg och jag sa att hon ska ingenstans utan hon ska vara med mig. Ingen fick ta henne minns jag. Men var ju tvungen när man skulle till läkaren. Då fick de ta henne men jag gick fort tillbaka. Ville bara titta på Malin hela tiden.
Min mamma och bror hade ju kommit ner för att kolla hur det går och de möttes av barnmorskan som höll i moderkakan och det var blod överallt och de sa att hon gick ju ner precis och vi ville komma och prata lite. Men de hann inte, förrän allt var över. Mamma tyckte det var så äckligt med allt blodet. Jag blöder mycket har jag fått erfara. Har ju fått 2 till efter Malin och förlorade mycket blod dom gångerna.

Det var så otroligt sen när man kom hem. Och på den tiden fick man ha barnen på mage. Kommer ihåg än idag Malins bulliga blöja som puta. Så gulligt det var.

Och idag fyller hon 17 år. Snart 18 och då är de "vuxna". Hemskt vad tiden går fort.
Malin har alltid varit en tjej som har varit riktigt "tjejig". Hon gnällde mycket om hon fick lite smuts på händerna. Jag var tvungen och tvätta dom direkt! Som en prinsessa på ärten tjej kan jag likna henne vid faktiskt.

Och nu har hon gjort mig så stolt med att få så bra betyg. MVG barnet kallar vi henne. Det dröjer inte länge förrän hon flyttar hemifrån och jag kan känna paniken över det.
Hon har stora förhoppningar om vad hon ska bli och det ska bli intressant och se vad som sker med vad hon lyckas åstadkomma. Jag tror stenhårt på att hon lyckas.

Lycka till Malin. Jag finns här hos dig så länge du behöver mig:) Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Och jag har ju fått dela dina lyckliga och sorgliga tider och det ska jag fortsätta med att stötta dig så mycket jag kan.
Grattis min lilla hårdrockartjej!
PS. I morgon först blir det tårta och sånt, så du vet:)